Trento trivdes på andjakt

Igår hade Trento sin härligaste dag hittills i sitt 3-åriga liv, det är jag säker på. Han fick möjlighet att vara med som apportör på en andjakt. Vi höll låg profil, eftersom vi båda är nybörjare. (Det är man så länge man inte är rutinerad och det ska man vara tydlig med att berätta, så att man inte ställer till oreda.) Det var en mycket trevligt ordnad jakt vid tre dammar. Klara regler, säkra skyttar och lugn, vänlig stämning. Det fanns också många duktiga hundar med för att säkerställa att allt påskjutet vilt blev hämtat. Jag är mycket nöjd med Trento som var precis som han är på träning. Han hade fin stadga, markerade bra och gjorde utmärkta inlevereringar. Jag kunde dirigera honom på vatten fast det var levande änder i dammarna och jag kunde dirigera honom på land under pågående skytte. Eftersök är ju inte hans styrka, men jag kunde skicka iväg honom att söka fritt i terräng och han hämtade in några fåglar även på sök. Den delen kan säkert bli bättre när han känner att sökandet ger utdelning. Jag blev tillfrågad om min hund kunde leta på en and som skulle finnas i ett snårigt område. Trento hittade den, anden fladdrade iväg och jag ropade åt Trento att ta den, för jag trodde att den var skadad. Trento hämtade anden och en av skyttarna konstaterade att den inte hade några skotthål, den var bara trött, så den blev ivägsläppt igen. Vi fick med oss ett dussin änder hem att träna med. Det är nog ungefär så många som han hämtade, så det känns fint.