Fokusera på vad du ser, inte på vad du tror att du ska få se
Ja, det går bra att köpa lite träning hos mig!
Under Kurser och gruppaktiviteter ser du mer om vilka kurser och träningstillfällen som är aktuella i vår och sommar. Du kan också ta privatlektioner, om det är något speciellt du vill träna på inom tävlingslydnad, jaktapportering eller tricks.
Jag tänker att ingen hund är perfekt. Det gäller som tränare att hela tiden vara observant på vad som verkligen händer, snarare än att fokusera på vad man tycker borde hända. Man behöver se de fallenheter hos hunden som man gillar och vill bygga vidare på. Man behöver också ärligt uppmärksamma tecken på sådant man absolut inte vill se mer av så att man inte gör övningar som tar fram de små grejer man inte gillar hos hunden.
(Ingen människa är ju perfekt heller, även om jag själv naturligtvis kommer nära idealet, förutom att jag till exempel inte kan hoppa två meter i höjd och blir arg om jag kör fel.)
I går tränade jag upptag och grepp med mina fyra hundar. De fick bära en duva.
Magnum, 9 månader, är superintresserad av allt vilt och tar ett stort grepp mitt på fåglar och hårvilt. Det som kan hända och som jag inte vill se mer av är att om han är lite uppskruvad och får springa blir det lätt ett par omtag. Därför fick han först bara gripa och hålla duvan. Jag hjälpte honom att vara helt stilla med munnen genom att trycka ett par fingrar på hans nosrygg. Vi har gjort en övning under inlärningen när det har gett godisbelöning. Sedan fick han plocka upp duvan från marken och till slut vända sig om, plocka upp den och komma till mig. Jag fortsatte att hjälpa honom genom att visa mitt framsträckta pekfinger när han var på väg mot mig. Jag var noga med att varje repetition skulle bli så att han höll kvar sitt ursprungliga grepp.
Trento, 2 år, har ett stort, stilla grepp som han håller oavsett vad som händer. Det som jag inte vill se mer av i hans apportering är att han kan stå och nosa på viltet några sekunder innan han tar upp det. Därför ropar jag hans namn precis när jag ser att han har lokaliserat viltet (som ligger dolt), backar och tar fram belöning. Jag vill att han ska känna att det är lite bråttom.
Yenko, 5 år, är en njutning att se, för han har både snabba upptag och stilla, stadigt grepp även om han är uppe i varv. Det han behöver träna mer på är positiva apporteringar av svartfågel. När han ska hämta sådana är jag jättenoga med att han ska känna sig uppskattad och duktig redan innan vi börjar och att viltet är absolut fräscht. Änder, kaniner och fasaner kan han hämta oavsett skick.
Neo, 13 år, har alltid haft ett väldigt mjukt grepp. Han behöver ju inte träna för prestation längre, utan bara för att hålla hjärnan och kroppen igång. När det gäller all träning med Neo blir den bäst om han har fått se belöningen i förväg. Han vill liksom anpassa sin insats efter vad som ligger i potten. Han är en mycket smart hund.
