"Det är ganska lätt."
Jag skrattade lite när jag hörde att jag använder mina specialuttryck i två filmer som min träningskompis spelade in utan att jag visste om det när vi var ute med våra hundar i måndags.
I den ena filmen säger jag ”Den är man nöjd med”, när min hund Trento följer min dirigering jättefint och simmar rakt ut på diagonalen till en apport som ligger dold och sedan simmar rakt tillbaka, fast vem som helst kan se att det hade varit lockande att vika av upp på land. Jag är för det mesta väldigt nöjd med vad jag har och det är bra att jag säger det högt.
I den andra filmen säger jag ”Det är ganska lätt”, när Trento kommer fram med apporten ur en vägg av vass, efter att ha blivit skickad rakt fram över vattnet och tio meter upp på ön utom synhåll i axelhög växtlighet. Uttrycket är liksom en blandning av skoj och allvar. Alla fattar ju att en sådan dirigering är avancerad, men om man är tränad för något så blir det lätt och framför allt har man ett bättre utgångsläge mentalt om man går in i en uppgift med självförtroende.
För att den som eventuellt vill hämta inspiration till sin egen träning så beskriver jag här hur min träningskompis och jag tänkte och gjorde den här kvällen:
Förutsättningar: Min kompis hade både sin yngre och sin äldre labrador med sig och vi tyckte att det var dags att låta den yngre vänta en liten stund på sin tur istället för att jobba först. Vi parkerade bilarna bakom ett skjul utom synhåll från dammen och bestämde att jag som tränade först skulle använda visselpipan så lite som möjligt för att undvika att trigga de väntande hundarna.
Dagens fokus: Jag ville träna så kallade linjetag med Trento. Det betyder att skicka honom rakt fram till en apport som jag vet finns där men som han inte har sett falla. Min kompis la ut två apporter på land och jag vadade ut till ön från ett annat håll än jag skulle skicka från, för att det inte skulle bli något spår, och la ut en apport mitt på ön. Sedan hämtade jag Trento och lät honom gå fot vid min sida längs dammen till den startpunkt jag valt för första dirigeringen.
Apport nummer 1: Jag skickade Trento över en liten vik i dammen, cirka 15 meters simning, och vidare upp på land cirka 20 meter till en apport. Det som gick bra var att han tog samma väg tillbaka över vattnet istället för att springa landvägen. Det som hade gått att göra bättre är att jag skulle ha använt ett tydligare framåtkommando och att jag borde ha tränat mer på att hunden ska strunta i spår i området när jag dirigerar den. Trento vek av från linjen när han kom upp på land och jag fick använda visselpipan två gånger för att stanna honom och dirigera honom mer åt höger.
Apport nummer 2: Vi gick vi fot till nästa skickpunkt och precis när vi kom dit tutade en lantbrukargranne i traktor att vi behövde flytta bilarna. Jag slängde av mig min tunga väst och så sprang vi snabbt 100 meter till bilarna, Trento sprang fot bredvid mig, och lät lantbrukaren köra förbi. När vi var tillbaka vid strandkanten var Trento nog lite upplivad, för innan jag hade fått honom koncentrerad framåt for han iväg längs vattenbrynet och började söka. Förmodligen hoppades han att det var det han skulle göra, för när han var med på jakt för ett par veckor sedan fick han leta reda på en skadeskjuten and vid en damm och det tyckte han var toppen. Jag kallade genast tillbaka honom och var noggrann med förberedelserna för att han skulle förstå att nu blir det ett linjetag. Jag säger ”stanna”, sätter fram min ena fot lite grann, visar med en hand rakt fram och säger ”fram”. På andra försöket var vi i form. Jag sa ”fram” en gång, sedan simmade han spikrakt på diagonalen till ett ställe vid dammen där han aldrig hämtat något förut, hittade apporten, vände tillbaka själv, fick en diskret stöttning där jag visade med handen att han skulle sikta rakt tillbaka och så en knuten hand som betyder ”det där får du betalt för”. Otroligt bra.
Apport nummer 3: På första försöket och med ett enda kommando skickade jag Trento över vatten genom vass upp på ön och så kom han tillbaka med apporten fint som vanligt.
Vad lär vi oss av detta? Se till att hunden kan den önskade tekniken ordentligt och att den får möjlighet att utföra sina färdigheter i olika miljöer. Uppgiften är uppgiften oavsett terräng. Var tydlig själv, så att hunden förstår vilken uppgift det är du vill att den ska utföra. Öva på att klara störningar. Det jag själv förbättrat under de senaste månaderna är att använda färre stöttningskommandon när hunden är på rätt väg. Det område jag främst måste jobba med är säkerhet i uppgiften när det förekommer störningar som spår, minnen av tidigare apporter eller hundens egna tankar kring var det skulle kunna ligga en apport.
Min kompis tränade först linjetag på land med sin unga labrador och sedan självständigt sök på ön. Sedan fick hennes äldre hund också träna sök på ön. Allt gick bra och hundarna var tysta och koncentrerade. Våra tankar kring upplägget verkade ha fungerat. Speciellt roligt är det för hundarna att få söka på ön, där växtligheten är superspännande.
Filmerna ligger på facebook.com/dogsanddrums